Nästan två månader ha gått sen sist. Tänker inte be om ursäkt för det, det är ändå mitt val att skriva eller inte. Dessutom har jag haft bättre saker för mig, några av vilka jag nu tänker dela med mig av.

Semester, till exempel. Drygt fyra lediga veckor med toppenväder. Kunde inte varit bättre. Outstanding! Under dessa fyra semesterveckor gjorde jag semestersaker, precis som man kan förvänta sig. Grillfest, tomtpyssel, hojkörning och lite avslappning. Mycket trevligt!

Jag har börjat, men inte avslutat, stenläggning på framsidan. Det känns okej att inte vara klar, vilket i sig är skönt. Att inse att det går framåt och att ett litet steg i taget är tillräckligt bra är ett stort steg.

Jag har kört bana. Såklart. Jag fick sju bandagar i år, alla torra. Tre pass regnade bort men i sammanhanget - och jämfört med förra året - är det helt klart försumbart. Det är några dagar kvar på säsongen, men troligtvis kommer jag inte att köra dem. Trist, eftersom jag numera kör i mellangruppen och dessutom lyckades slita lite på vänster knäpuck på Gelleråsen. Det går framåt.

Har fått upp väggar i garaget och målat dem. Hyllor och verktygtavla är monterade och jösses så mycket plats det blev över! Och fler hyllor ska upp. Sorteringsbehovet stillas av ett tjusigt sortimentskåp med små lådor för skruv och mutter. Det kommer att bli ett rent jäkla nöje att meka i vinter. För det ska mekas i vinter. Lite grann med hojen, men troligtvis mer med skåpbilen. En liten Caddy, inköpt bara för att kunna dra släpet till banan. Dock är planen att fixa till den så att hojen kan åka i skåpet nästa år. Det kommer bland annat att kräva en elvinsch och lite plåtfix. Rost och annat ska också tas bort och nya däck ska på. Bilen är praktisk eftersom den går att använda som husbil, lastbil, personbil och säkert mycket mer.

Gamla hojen är såld - ett äventyr jag gärna slipper genomgå igen. För att göra en lång historia kort:
Jag fick svar på annonsen och kom överens med killen att ta hojen på släp för visning och troligen affär. Den var avställd, så jag kunde inte köra den dit och dessutom hade han inte tagit sitt mc-kort ännu. Jag satte dit ljuddämparna och batteriet och tryckte på startknappen. Död, bara ett klick från startmotorn. Aj då. Batteriet verkade helt tömt, trots att jag haft det på laddning. Åkte till Biltema och köpte ett nytt med något mindre kapacitet än orginalbatteriet. Monterade och hojen startade finfint. Affären blev av, men när jag kommit hem ringde köparen och berättade att hojen vägrade starta, den hade återgått till att bara klicka. Jag tog reda på så mycket som möjligt om möjliga felkällor - tack för internetforum - och åkte över för felsökning. Lyckades efter mycket om och men under två kvällar konstatera att laddningen inte fungerade som den skulle och jag såg framför mig en dyr reparation och utbyte av generator eller laddregulator. Precis när jag var beredd att ge upp hittade jag en trasig säkring. Bytte den och vips så fungerade Lucia igen! Har inte hört något mer från köparen, så jag antar att allt nu är okej - till slut.

Har bytt jobbtelefon också, till en iPhone. Jag kan ärligt säga att jag, iPhonens brister till trots, inte riktigt begriper varför någon skulle vilja ha eller behöva någon annan telefon. Så enkel och så bra. Ändå är det inte den nya, som är ännu bättre.

Nåja, det var en snabb-snabb uppdatering av min sommar inklämt på tre minuter. Möjligen kommer nästa inlägg inom kort. Eller i alla fall kortare.

...har det hänt mycket kul.

I helgen var jag på 40-årsfest. Det är lite mysko att ens umgänge börjar bli så till åren när jag själv fortfarande bara är tjugonio. Fast det påstod födelsedagsbarnet att han också var. Jag vet inte hur han räknar heller. Jag hade lovat att hjälpa till på festen genom att stå i baren och skänka bort öl, vin och drinkar. Ett alldeles lagom uppdrag som jag och J skötte med den äran. Kul!

I onsdags tog vi långlunch och körde go-cart i hangaren bredvid jobbet. Det måste varit något fel på min bil, för jag vann inte. Jag kom trea, eller näst sist om man vill gnugga salt i såren. Men det var kul ändå!

Jag sprang en runda - som är uppmätt till ganska precis 9 kilometer - när jag kom hem. Tiden slipas för varje gång och igår var det knappt ens jobbigt. Ca 47:30 vilket ger en kilometertid på knappa 5:20. Bra slipat från första rundans tid på strax under 54 minuter / 6 minuter per kilometer. Kul!

I dag fick jag reda på deltagarnas provresultat från provet som avslutade ITIL-kursen jag höll förra veckan. Själva kursutvärderingarna var inte särskilt bra, vilket jag förstår. Det var ett år sedan jag höll kursen sist, så varje ny bild i presentationen var en nästan lika stor överraskning för mig som för deltagarna. Trots detta klarade alla skrivningen - 100% pass rate för mig! Kul!

Nu är det helg och midsommar. Det är kul.

Vad har förra fredagen, i tisdags, torsdags och igår gemensamt? Förmodligen en hel massa saker, men jag syftar på att jag var ute och sprang de dagarna. Äntligen. Det är i princip mina gamla rundor, dock inte den längsta ännu. Mellanrundan har jag sprungit sedan hedenhös, men jag har ännu inte undersökt exakt hur lång den är. Det ska jag göra idag.

Idag springs Stockholm maraton. Det poppade upp en jättekonstig idé i mitt huvud när jag såg skyltarna i stan i veckan. Tänk om jag skulle vara med där nästa år...? På ett år borde man väl kunna träna tillräckligt, eller? Jag menar, en mil går ju bra nu - fyra borde inte vara omöjligt om ett år om man ger sig tusan på det. Och på kartan ser det inte särskilt långt ut.

Det börjar äntligen tunna ut i kalendern! Aikidoterminen är snart slut (graderingen gick bra, nästa gång är det för svart bälte!), de projekt vi kört i samfälligheten är alla i slutfasen och jag är dessutom inte längre med i föreningsstyrelsen.

Apropå det. Om man blir invald i en styrelse, blir man då utvald när perioden är slut? Jag tycker vi säger så. Det känns bra att vara utvald att inte längre ha det ekonomiska ansvaret och att kunna göra saker på frivillig basis. Även om jag inte bara kommer att släppa puckarna jag drivit, så känns hela jag ändå lättare.

Jag hamnade i valberedningen istället. "Det värsta jobbet", kallas det. Jag vet inte jag. Jag tror det handlar om hur man förhåller sig till det, och över hur lång tid man väljer att fördela den nedlagda energin. Jag tror inte alls det är omöjligt att hitta tre nya representanter till nästa år, om vi börjar redan nu och letar vid rätt tillfällen.

Nu ska jag försöka sälja den gamla hojen. Annonsinfo kommer. Förhoppningsvis får jag iväg den så att jag kan fixa i ordning både framsidan och garaget i sommar. Det vore riktigt gött. Att även lyckas fixa baksidan och kökshyllan vore en bonus.

Just nu upplever jag det som om jag kommer att ha mängder av tid över - jag vet att verkligheten kommer att se till att det inte blir så, men med färre måsten och GTD-strategin klar har jag ändå en vettig chans att göra rätt saker och inte bara göra saker rätt!

Tack vare en varm kopp vatten med skivad ingefära, honung och citron i torsdags eftermiddag gav halsontet med sig ganska omgående. Det kan förstås haft med själva infektionens art att göra, eller på mitt immunförsvar, men jag vill inbilla mig att huskurer fungerar.

Snuvan är däremot kvar. Jag inbillar mig att den beror på pollenallergi.

Hälften av symptomen borta. Är jag då halvsjuk eller halvfrisk? En optimist skulle säga halvfrisk, en pessimist skulle säga halvsjuk. Jag säger att det inte spelar någon roll vad vi kallar det - jag körde hoj igår i alla fall.

En solig runda på drygt 35 mil tillsammans med tre andra ducatister ner över Nyköping - Kolmården - Katrineholm - Mariefred. Trevlig tur, men nog fick jag träningsvärk i ryggen av det alltid. Andra gången jag kör hoj i år, så det var förstås att räkna med.

Dricker kaffe och planerar dagens små aktiviteter. Bygga brevlådeställning, pyssla lite och planeringsmöte inför årsstämman på tisdag. Lagomt.